Hej! Jag ska berätta om hur man snabbast börjar hata sin tillvaro: först börjar du en svår utbildning i en bajsklass, sen läser du biomedicin i den utbildningen som genererar i tusen tentor av diverse publika utskämdssituationer, sen slutar du träna så att du ser ut som flubber, slutar jobba så att du har en krona att leva på, får svintogubbens könshår till huvudhår så att du känner för att göra en britney och TADA, du har nu kommit till gabriellas nirvana. Eller inferno.
Jag hatar detta. Att alltid ha ångest är asjobbigt. Att aldrig träffa kompisar är asjobbigt. Att inte ha inkomst är asjobbigt. Att aldrig vara ledig är asjobbigt, träna likaså.
Jag LÄNGTAR till jobbet i sommar där jag vet att jag kommer att få jobba 37 timmar om dygnet, men jag längtar för då slipper jag iallafall detta.
Nu får ni tvätta mitt fina hår, yay

